♥
Hur ska en ung man i 26 års ålder kunna skaffa nya killpolare utan att se ut att vara en desperat retard?
Man love fanns när jag var yngre, innan jag flyttade. Då menar jag inte gaysex eller något liknande utan bara en jäkligt nära manlig vän. Sen flyttade jag och vi gled isär. Känns som man har tappat alla barndomsvänner som man stod nära just för att vi flyttade ut i landet åt olika håll.
Det känns rätt kasst nu om jag ska vara helt ärlig.

Förr i tiden när man var singel så var det iallafall lätt att bli vän med tjejer, då kunde det gå åt vilket håll som helst så att säga. Det går ju inte nu, det vill jag inte nu. Att skaffa en ny tjejvän när man har ett stabilt förhållande är även det svårt. Det blir garanterat missförstånd hos någon. Förr så struntade man ju i det, man var ju singel men idag när man är lite äldre, lite tunnhårigare och lite visaste så förstår man att man inte kan göra så.

Så hur gör man då? Jag har svårt att gå fram till en kille och ja, skaffa en relation.Hur gör man utan att vara för på? Bjuda på en öl? Kuddkrig och pyjamasparty?  Dessutom är det svårt att få en bra relation med någon när man lider av panikångest.
Jag har tur som träffade Sandra, hon förstår mig, hon förstår mina problem och hjälper mig i den mån hon kan.
Nivån på uppskattningen spräcker de flesta listor.
Vi alla har ju något slags bagage sen förr i tiden, men vi alla lider inte av det.

Tillbaka till tanken,  hur ska man bli vän med en kille? Alltså jag har då ingen specifik grabb jag har fått ögonen på (grooaaarrr) , jag tänker mer generellt.
Hur gör du som själv är kille?
Hur gör du som tjej?
Är rätt nyfiken på det.

För mig personligen har det blivit så att man slutat med ett gäng tjejkompisar och i princip ingen killkompis. Det är rätt annorlunda skulle jag tro. Visst har jag någon/några man träffar och tar en bärsa med men hur ofta händer det nu för tiden? Det avtar ju äldre man blir.  Vi alla har ju vårat nu, våra flickvänner, vår familj osv.
Nej det skulle vara härligt med en ändring gällande detta.
Jag ska då inte klaga på min situation. Jag har faktiskt en underbar sambo, en härlig energisk bonusson, en dotter på G, en härlig speciell hund, tak över huvudet och ett fast arbete. Jag har det väldigt bra. Men den som har mycket vill ha mer, saknar att vara med grabbarna om ni förstår.
Men tyck fan inte synd om mig,  det tillåter jag inte.

Till något helt annat;
Haha jag har glömt bort....tittade på tv och då fösvann min tanke. Nåja, skriver mer imorgon!