Idag har jag arbetat, ovanligt va? Pratade med Sandra på lunchen precis som vanligt. Vårat samtal handlade om allt och ingenting, ungefär som det brukar. Vi kan sitta och göra fula läten i 30 min utan problem. Det är det som är skönt med henne, vi har en så öppen dialog. wonderbar!
När jag frågade vad för mat som jag skulle få ikväll fick jag svaret;
-"Jag missade durkslaget och pastan flög åt alla möjliga håll så ska du äta så får du göra det på och från golvet" 
Där har vi min generösa sambo. Love is in the air!♥

Det slutade med att jag köpte hem en Familjen Dafgård spagehetti och köttfärsås. Det tog 7 min att värma den i micron och ungefär 90 sekunder att svulla ner den. 
Till ovanligheten så har Sandra bakat, kladdkaka!!  inte tokigt.  Jag förlåter henne för mat incidenten. Just nu i denna stund skär hon upp och ska servera oss. This is life! 

Oj, det tog mig mindre än 2 min att sluka tallriken med kladdkaka. Synd bara att den bisarra eftersmaken från den plastiga spaghettin sitter kvar i halsen samtidigt som man hulkar lite halvt men galet mätt är man. Bra gjort älskling, du får MVG för kladdkakan.

På tal om kladdkaka, senast vi gjorde det så blev det en bit över, jag la undan den lite duktigt och hittade den inte förrän ett par månader senare i ett skåp. Det sköna var att den inte möglade.  Men om den var god vet jag inte, kändes inte helt 100 att trycka i sig den.

Idag gjorde jag en annorlunda sak som kommer bli allt vanligare. Det kändes speciellt, det kändes verkligen, det kändes skumt. Jag köpte mina första paket blöjor!! 
Säger man förresten ett paket blöjor även om det är flera i? Jag är nog trött.

Vi alla är väldigt spända och uppspelta inför födseln av Celine. Liam verkar superglad över att bli storebror just för att han får göra mer, vara ute längre etc än sin blivande lillasyster.
Sandra, tja, hon vill bara trycka ut Celine fortast möjligt, tokless på graviditeten. Att ha ont överallt, gigantiska fötter vilket får mina fossingar likna kanintassar, stela leder, onda knän, bortdomnande fingrar m.m. m.m.

Jag vågar inte ens att försöka sätta mig in i situationen, jag har ont i magen nu, jag har rivit upp nagelbandet och huvudet dunkar men vågar man egentligen yttra sig? Man känner sig som en mes!

Nu när Sandra nämnde något till mig så kikade jag på kladdkakan. Under tiden jag skrivit detta har 4/5 delar försvunnit.. och nu ännu mer. Undra om man vågar sova bredvid henne i natt?  Hon har ju trots allt ätit ägg också.

Nej ska man ge ett försök på att ordna designen igen? HTML koder sysslade jag inte direkt med igår, är säkert 6 år sen. Det mesta har man glömt bort men nu jag är envis.


Dags att sluta skriva nu lyssna på Liam som sjunger med i en Lady Gaga låt
 "don´t call my name, alejandro "