Tänkte på en sak.
När man ser och hör bäbisar rapa och prutta, t.o.m. bajsa i ens knä så blir alla så extatiska och berömmer henne/honom.
Man rapar för en anledning, t.ex. för att man inte ska få ont i magen.

Men som vuxen anses det som äckligt. Varför?
Egentligen, vi blir uppfödda till att det är bra och pang bom så är det vidrigt?
Hur ska vi ha det. Dags att bestämma oss.
Sätter jag mig och skiter i någons knä ska ni få se på fan och hans moster vilket jäkla liv det kommer att bli.

Nej jag har då inte tänkt att göra det men ändå..

Det var bara det jag ville skriva ner, fråga mig inte varför .