2010-11-22
20:34:15
20:34:15
Måndag
Nu har lugnet åter lagt sig. Marina med son har rört sig hem efter ett par timmars besök.
Celine ligger och sover i vagnen medan Sandra fortsätter att hjälpa Liam med sin läxa som han försökte glömma bort. Han är inte duktig på att hålla masken alla gånger vilket man tycker om.
Dagen började med en smärre sovmorgon. Det var då inte menat men trött som man var så låg man och tryckte på snooze ungefär 4 ggr. När dimman klarnade och efter man såg hur mycket klockan var så flög man upp som ett skott och väckte Liam. Vi ska gå till skolan om ungefär 20 min. Jag måste tillägga att liam är inte snabb, inte någonstans bortsett från om det är något han verkligen verkligen vill till. Sveper ihop en skål fil och Cheerios och hejar på honom som en cheerleader.
Han skyndade sig lite halvt men efter ett par om och men så hann Liam till skolan på minuten.
In med Ebba i värmen för att göra frukost till sandra och hälla i sig kaffe.
Trots mina många försök att vara vaken så slockande jag på soffan i någon timme. Jag vaknade i princip av att jag var mitt i ett samtal med Sandra. Pinsamt, man fick sig en smockadäng.
Vid 12 rycket kom syrran och hennes son John. Fullt ös från minut 1 till ungefär klockan 18.00. Jag är trött!
Vi fick sova en del i natt, mer än vad vi trodde - igen. Det här ser ljust ut. Kanske är Celine en kopia av sin far och sover som en stock? Håll tummarna!
Fick nyligen reda på av Thomas, chefen, att jag är ledig till 18:e december (!!) Störtskönt på ett sätt, jobbigt på ett annat. Eller jobbigt är fel ord men ju längre jag är ledig desto svårare är det att komma tillbaka. Tänker då främst på min ångest. Skit i det nu, nu ska jag fokusera på min dotter. Självfallet ska jag inte glömma bort Liam och inte heller Ebba för den delen.
Sandra har så förbannat ont i sin svanskota nu vilket är fullt förståligt. Testa själv att klämma ut en 5 kgs klump utan att få mén. Får hålla tummarna att det blir bättre inom kort. Hon kan ju knappt resa sig upp, fy faen.
Jag skulle vilja vara ett barn igen. Äta, sova och skita. Inte allt för illa.
Celine ligger och sover i vagnen medan Sandra fortsätter att hjälpa Liam med sin läxa som han försökte glömma bort. Han är inte duktig på att hålla masken alla gånger vilket man tycker om.
Dagen började med en smärre sovmorgon. Det var då inte menat men trött som man var så låg man och tryckte på snooze ungefär 4 ggr. När dimman klarnade och efter man såg hur mycket klockan var så flög man upp som ett skott och väckte Liam. Vi ska gå till skolan om ungefär 20 min. Jag måste tillägga att liam är inte snabb, inte någonstans bortsett från om det är något han verkligen verkligen vill till. Sveper ihop en skål fil och Cheerios och hejar på honom som en cheerleader.
Han skyndade sig lite halvt men efter ett par om och men så hann Liam till skolan på minuten.
In med Ebba i värmen för att göra frukost till sandra och hälla i sig kaffe.
Trots mina många försök att vara vaken så slockande jag på soffan i någon timme. Jag vaknade i princip av att jag var mitt i ett samtal med Sandra. Pinsamt, man fick sig en smockadäng.
Vid 12 rycket kom syrran och hennes son John. Fullt ös från minut 1 till ungefär klockan 18.00. Jag är trött!
Vi fick sova en del i natt, mer än vad vi trodde - igen. Det här ser ljust ut. Kanske är Celine en kopia av sin far och sover som en stock? Håll tummarna!
Fick nyligen reda på av Thomas, chefen, att jag är ledig till 18:e december (!!) Störtskönt på ett sätt, jobbigt på ett annat. Eller jobbigt är fel ord men ju längre jag är ledig desto svårare är det att komma tillbaka. Tänker då främst på min ångest. Skit i det nu, nu ska jag fokusera på min dotter. Självfallet ska jag inte glömma bort Liam och inte heller Ebba för den delen.
Sandra har så förbannat ont i sin svanskota nu vilket är fullt förståligt. Testa själv att klämma ut en 5 kgs klump utan att få mén. Får hålla tummarna att det blir bättre inom kort. Hon kan ju knappt resa sig upp, fy faen.
Jag skulle vilja vara ett barn igen. Äta, sova och skita. Inte allt för illa.
