Nästan iallafall. Det smäller snart, ni vet nog vad jag pratar om. Inte sant?
Ja precis, vår bebis är snart ute i vår värld. Idag började Sandra läcka på riktigt. Vattnet gick imorse. Mina känslor och tankar var ungefär, Glad, skraj, nyfiken, rädd etc etc. Blandade med andra ord.
Men bara för att en havande kvinna skvätter vatten från skrevet betyder det inte att hon ska föda på en gång.
För flertalet kvinnor så går vattnet utan att hon får värkar.
Det som sker nu är att om bebisen inte vill komma ut naturligt så sätt hon igång inom 48 timmar.
Detta sker alltså på Lördag 20/11 - 2010 klockan 8.00. Jag ska alltså bli farsa senast på lördag.
Det börjar bli verkligt nu. Det börjar kännas läskigt och jäkligt roligt. Främst roligt men ja, läskigt.
Jag ska bli farsa, alltså JAG. Lilla niklas från nykvarn. Det är sjukt. Så otroligt fantastiskt sjukt.

Jag har försökt spåna lite på hennes utseende, vilka drag kommer hon att ärva?
Jag får bara hålla tummarna för Sandras skull att Celine inte har lika stor skalle som jag har. Mitt huvud har fan inte växt sen födseln. Jag var bara ett huvud när jag föddes.  Som tur är så kom kroppen ikapp efter ett par år.
Kommer hon få sandras leverfläckar eller möjligtvis min hårväxt över hela kroppen. Vem vet, det återstår att se men för fan, jag vill inte vänta. Vill att det här ska vara gjort nu så vi kan gå hem och gosa.

Men det kommer bli bra, allt kommer bli bra. Man får tacka fan för att man bor i Sverige och inte i något U-land där en galen halvnaken gubbe drar ut ungen i en lerhydda och börjar joddla.
Känner mig rätt säker på att förlossningen kommer gå bra.

Nu vet ni hur det ligger till men vänta med gratulationerna tills allt är över.