Rovdjuret stirrar djupt i ögonen på bytet. Bytet är livrädd. Han springer med full galopp. Hans vrål får även den modigaste man att rysa. Rovdjuret hånler och låter sitt byte springa iväg för att jakten ska bli en match.
Även om rovdjuret inte vill något annat än att ta sitt byte här och nu så är det aldrig fel att leka lite.
Snön yrar runt medan ett gällt skri kommer från bytet. 
Rovdjuret flåsar, adrenalinet pumpar - han kan inte vänta längre. Likt ett skott flyger han fram över snö och sten.
Skriet från bytet blir allt högre, paniken ökar och svetten rinner längs hans panna.
Rovdjuret, som en gepard hoppar han och landar på bytets rygg. Med en kraftig smäll störtar de ner i den djupa snön.
På endast ett par sekunder var jakten över.
Han fick sitt byte.
Ett högt skratt bryter den läskiga tystanden. Den tystnad som avgör hur situationen avslutades. Är allt som det ska? Satt rovdjuret sitt byte på plats på rätt sätt? Är han skadad eller är han död? Det är den tystnad jag menar.

Och det var det, allt är okej. Jag fick honom, efter en lång jakt över gräsplanen tacklade jag ner honom rakt i snön. Jag landade på honom, nästan som ett dåligt magplask i poolen.

Det måste ha sett väldigt hemskt ut utifrån men fy fan vad kul jag och Liam hade i snön.