...är inte lätt. Den saken är klart. Ännu svårare är det när man dök upp när barnet var 5. Från trots till trots. Han är nu 7. Han är så söt. Han kallade mig pappa alldeles nyss. Herregud...jag är superglad. Jag som tänkte skriva något helt annat.  Nu blev jag ställd..

Det jag tänkte skriva var iaf att barn är komplicerade. Deras humör går från 0-100 på två röda. Det är något jag inte är van vid. Högljuda, det är bara förnamnet. Ibland kan man få en smärre hjärnblödning, ibland kan man helt enkelt bli tokig när man själv bara vill varva ner. Men mitt i kaoset kan de överraska än precis som han gjorde nyss. Fi fasen vad glad man blir. Men imorgon är det nog andra bullar, då hatar han mig.  Det hör väl till?
Fördelen med barn är att de oftast är ärliga.En nackdel är att de gör som de vill, de vill inte lyssna. De lyssnar bara på det de inte bör höra. Man kan tjata i 30 min på att han inte får gå in med skorna, att han måste städa sitt rum, att han ska plocka undan efter sig när han har ätit klart osv. Vissa dagar är det omöjligt, då kan vi tjafsa i vad som känns en evighet. Andra dagar är det inga problem. 
Jag tycker det är obekvämt med sådan variation, när saker och ting inte går stadigt om ni förstår. Ungefär samma sak när man är sjuk, antingen ska vara sjuk eller frisk, inte något mittimellan.  Dålig jämförelse kanske.

Hur som helst, jag har glömt bort poängen men barn är underbara, när de inte är förjävliga.


Jag måste bara berätta om en sak som hände på jobbet förra veckan, jag fick tag på en snattare.
Namn, ålder eller beskrivning av personen i fråga tänker jag inte skriva om.
Snattaren har varit inne i butiken med jämna mellanrum. Personen ifråga har ett par gånger gått fram till mig och sagt att snattaren är utvecklingstörd. Det hände om och om och om igen. Gång på gång. Jag började tänka att något är fel, såhär ska det inte vara. En utvecklingstörd person berättar inte sånt. Man märker sådant.
Hur som helst var snattaren väldigt skum, man märkte att h*n gick ifrån varje gång man kom i närheten. H*n undvek mig förutom när h*n frågade om hjälp vilket då inte hände så ofta.
Jag träffade personen någon gång i veckan och h*n fortsatte på samma sätt. Nu ringde det en klocka på riktigt. Jag bestämde mig för att nu jävlar, nu ska jag hålla stenkoll, det gjorde jag också. Var på personen i fråga som en igel. H*n undvek mig, gång på gång. Det h*n inte visste var att jag fortfarande hade koll på minsta steg h*n gjorde. Stöldspeglarna gör så man ser allt. H*n vandrade runt i minst 40 min i butiken. Såg vad h*n hade i vagnen, såg när h*n la ner det i sina väskor. Dubbelkollade sedan i vagnen och visst var de sakerna borta.
Detta upprepades och jag tyckte det var skitkul, äntligen, jag fick tag på idioten!  Mohahaha vilken skön känsla!
H*n gick och betalade sina få varor som fanns kvar i vagnen och där stod jag lite vackert och väntade.
Personens ursäkt var att h*n var fattig. "Det är dyrt att handla".  Nehe? Det är det för mig med men jag stjäl inte.
Summan gick upp i ett X-antal hundra lappar och polisanmälan gjordes enligt protokoll.
Jag log. Jag mådde bra. Jag var bra. Jag är bäst. Yeehaa..skäms du fula person, skäms!
Du kan inte haft en bra barnuppfostran lilla du.

Nu ska jag ta en pilsner och ha fredagsmys med familjen.