Idag är det två dagar kvar, tja, nästan en dag. Men tänker hon dyka upp? Det tror inte Sandra.
Vi har iaf förberett allt vi kan komma på. Ska väl kanske ordna en riktig plats för hennes kläder.
Ska fortsätta att städa och pyssla imorgon så det är riktigt fint inför ankomsten. Då slipper man tänka på sånt då.
Vad mer kan man göra nu bortsett från att vara mentalt förberedd? Det lär jag aldrig bli men ändå. Jag gör mitt bästa iallafall.

Min hälsa idag;  ja, det var bättre igår. Idag har magen krånglat extremt. Känns som man är redo att ge upp men å andra sidan vill jag inte. Jag vill få ordning på det här.

Nu ligger Sandra i badet och myser, Liam lirar Xbox och jag sitter här. Idag har varit en jäkligt seg dag på gott och ont. Har inte kunnat göra så mycket ändå utanför hemmet.

Har märkt att det är lättare att öppna sig här på bloggen än i vanliga fall. Kanske dumt för då kan vem som helst läsa om mina svagheter men å andra sidan, jag orkar inte bry mig. Jag är den jag är.

Nu tänkte jag joina Liam i spelet. 


Innan jag slutar,
Sandra, jag älskar dig. Jag gör verkligen det. Du ställer upp för mig i vått och torrt. Du är en underbar människa på så många sätt.
Är glad att det är du som är mor till mitt barn. ♥