2010-12-02
10:04:34
10:04:34
Alla dessa frågor
Trots att du bajsar i min säng, trots att du kräks över mammas kudde, trots att du kissar på mig när jag håller i dig så älskar jag dig. Det är väl ändå äkta kärlek?
Right folks?
Det är faktiskt äkta känslor jag känner. Det trodde jag nästan inte att jag var kapabel till.
När du slingrade dig ur mitt grepp så jag höll på tappa dig så rusade mitt hjärta så fort så jag tappade andan, svetten hann rinna och rädslan tog sitt grepp över mig. Lyckligtvis så åkte du aldrig ner i backen men herrejäklar vilken ångest man fick. Var länge sen man var så rädd.
Förstår ni? Alltså, jag älskar mitt barn.
Vissa av er kanske säger att det är helt normalt men det är de inte för alla. Vissa där ute kan inte känna kärlek till sina barn, vissa kan inte känna något alls, andra kan hata sina barn.
Saken är väl att jag har läst på för mycket, funderar för mycket och inte lever i nuet.
Det är svårt att förändra ens tankegång.
Om ni inte förstår exakt vad jag menar så gör det inget, skriver bara ner lite spridda tankar.
Hur tänker barn?
Det skulle jag vilja veta.
Hur tänker exempelvis Liam när han kör ner fingrarna i en kontakt när han redan har fått en stöt en gång?
Hur tänker han när man en gång säger till honom och 2 sekunder senare är halva handen i kontaktuttaget?
Han vet att det gör ont, han vet att det är farligt - han är inte dum.
Är det trots? kan man trotsa så mycket att man sätter sitt eget liv på spel?
Jag vet att jag inte är ensam om detta, det finns fler barn där ute som gör minst lika dumma saker.
Men ändå, det känns rätt illa. Jag vill liksom få en förklaring. Jag vill förstå..kanske dags att ta upp idéen igen vilket var psykologi? Har haft ett stort intresse för det ett bra tag. Har bara inte börjat.
Hur tänker då ett spädbarn?
Vad är det för tankar som går runt i dess huvud när hon ligger på rygg och viftar på armarna? Vad är det för mardrömmar hon har? Vad tänker hon när hon ligger och stirrar på min svartvita tavla hela dagarna?
Ja, det är lite saker jag iaf har funderat på.
Hur lär man barn att fokusera på en sak i taget? Kommer det naturligt eller är det något man måste lära ut ? När ska man göra det? När kommer det annars naturligt?
Det är så mycket jag vill få svar på gällade barn och dess tyck och tänkt.
Imorgon kommer BM från BVC och ska ta en titt på Celine, hur mycket hon väger osv..
Ska bli intressant och se, jag kan ju säga att hon inte är speciellt smal :P
Hon måste fasen ligga över 5 kg nu.
Vi får se hur det blir, nu blir det iaf kaffe och sen städning.
Right folks?
Det är faktiskt äkta känslor jag känner. Det trodde jag nästan inte att jag var kapabel till.
När du slingrade dig ur mitt grepp så jag höll på tappa dig så rusade mitt hjärta så fort så jag tappade andan, svetten hann rinna och rädslan tog sitt grepp över mig. Lyckligtvis så åkte du aldrig ner i backen men herrejäklar vilken ångest man fick. Var länge sen man var så rädd.
Förstår ni? Alltså, jag älskar mitt barn.
Vissa av er kanske säger att det är helt normalt men det är de inte för alla. Vissa där ute kan inte känna kärlek till sina barn, vissa kan inte känna något alls, andra kan hata sina barn.
Saken är väl att jag har läst på för mycket, funderar för mycket och inte lever i nuet.
Det är svårt att förändra ens tankegång.
Om ni inte förstår exakt vad jag menar så gör det inget, skriver bara ner lite spridda tankar.
Hur tänker barn?
Det skulle jag vilja veta.
Hur tänker exempelvis Liam när han kör ner fingrarna i en kontakt när han redan har fått en stöt en gång?
Hur tänker han när man en gång säger till honom och 2 sekunder senare är halva handen i kontaktuttaget?
Han vet att det gör ont, han vet att det är farligt - han är inte dum.
Är det trots? kan man trotsa så mycket att man sätter sitt eget liv på spel?
Jag vet att jag inte är ensam om detta, det finns fler barn där ute som gör minst lika dumma saker.
Men ändå, det känns rätt illa. Jag vill liksom få en förklaring. Jag vill förstå..kanske dags att ta upp idéen igen vilket var psykologi? Har haft ett stort intresse för det ett bra tag. Har bara inte börjat.
Hur tänker då ett spädbarn?
Vad är det för tankar som går runt i dess huvud när hon ligger på rygg och viftar på armarna? Vad är det för mardrömmar hon har? Vad tänker hon när hon ligger och stirrar på min svartvita tavla hela dagarna?
Ja, det är lite saker jag iaf har funderat på.
Hur lär man barn att fokusera på en sak i taget? Kommer det naturligt eller är det något man måste lära ut ? När ska man göra det? När kommer det annars naturligt?
Det är så mycket jag vill få svar på gällade barn och dess tyck och tänkt.
Imorgon kommer BM från BVC och ska ta en titt på Celine, hur mycket hon väger osv..
Ska bli intressant och se, jag kan ju säga att hon inte är speciellt smal :P
Hon måste fasen ligga över 5 kg nu.
Vi får se hur det blir, nu blir det iaf kaffe och sen städning.
